allting är lika svart, det är nu jag behöver dig älskling.
det är nu jag behöver höra din röst, det är nu jag behöver din kropp, det är nu, nu jag behöver dig helt..
jag älskar dig!

jag vill inte att du förlorar dina vänner pga mig, jag vill inte att du ger upp din vänskap med alla pga mig,
jag vill att du ska välja själv, vilket du vill leva, hur du vill leva, med vem..
Jag är med dig på alla sätt och vis, du vet hur jag fungerar du vet hur jag är som person.

Du vet vad jag hatar du, du vet vad jag gör vad jag säger om något är fel, eller om något känns fel.
Du vet att jag inte tar något skit från andra, du vet att jag slår tillbaka om det behövs.
Jag måste skydda mig själv, för du hjälper inte mig? du står bara i bakgrunden o tittar..
du vill inte lägga dig i, men vet du vad jag hade gjort om det hade varit DU i den sitsen som jag var i,

jag hade skyddat dig med mina egna armar, jag hade skyddat dig med hela min kropp, ingen skulle ha få skadat dig, ingen, ingen skulle ha fått röra dig! Jag hade tagit alla smällar, jag hade tagit allt det psykiska, inte du,
för jag vill inte se dig må dåligt.

Detta var din vän, din vän som gjorde såhär mot mig, jag fick skydda mig själv, hela tiden, hur länge tror du att jag orkar? orka stå emot allt skit snack, snart vill jag ge upp, snart vill jag bara skita i allt, för jag orkar inte kämpa emot allt jävla skit, jag orkar inte stå emot alla ord som kommer, jag orkar inte mer.
Jag vill bara känna att du skyddar mig nån gång, bara en ända gång, säga ifrån när något är fel, när du ser på mig att jag mår dåligt, när jag bara egentligen vill börja gråta mitt framför alla... du gör ingeting? du bara står o tror att jag ska klara av det...

jag vill inte visa alla att jag är den som verkligen tar åt mig, jag är inte den personen, jag är bra på att visa att jag inte mår dåligt, att jag är hur glad som helst fast jag egentligen vill gråta..
Jag vill inte att du ska förlora alla dina vänner pga mig, för att dom o jag inte kommer överrens, för att vi är helt olika på allt, det är bara du som vet hur jag är. .
Det är du som vet hur jag fungerar. . Jag vill inte att du ska förlora vänner pga mig..

Jag har varit iväg idag, inte hos en psykolig, idag har jag varit iväg och kollat om jag har dyselixi (?) eller nu det stavas, ska dit på torsdag, sista dagen så då får vi se hur jag är. HAHA. Rätt roligt eftersom jag går i 3an sista året, min lillebror fick reda på det förra året och han gick alltså då i 5an? eller ash minns inte. Men vafan. jaja.

snart ska vi på utrednign om jag har Damp , adhd jag är verkligen ett problem barn till tusen!
Vi får se, jag är verkligen ett problem barn haha. Ushuhs, vi får se vart jag slutar,
kanske mitt liv slutar på ett psykhem hela mitt liv? vem vet. . hHA

jag ger inte upp, jag vill inte sluta kämpa.
just nu är mitt liv ok, helt OK! Det var längesedan jag kunde säga OK, det är inte perfekt, inte heller dåligt. Men det är inte bra iheller, men det är på godväg, helt perfekt godväg.
jag vill älska livet lite till, snart kommer jag älska livet igen.

Men snart kommet säkert ett bakslag till, då måste jag orka, orka kämpa mig upp igen.
Jag vill säga åter igen, jag vill älska livet, jag vill leva mitt liv, med dig, med oss, med mina fina vänner,

jag vill inte ha äckliga tankar om livet, om mig, om dig, om oss.. Jag vill ha mina fina underbara tankar..
Inte detta, men jag lovar. . Utan att tveka, jag är tillbaka, snart ge det tid och jag kommer stå upp på mina egna ben, jag behöver bara tid & ork snart är jag tillbaka.

och jag är glad, glad över att jag kan säga att jag mår OK.

kommer du ihåg vårt första möte? du och jag? kommer du ihåg när jag hoppade upp på dig första gången?
- det jag kände var kärlek, en stark kärlek mellan dig och mig.
en känsla jag aldrig har tappat, en känsla jag kommer bevara med mig hela livet.

Idag är den en svår dag, du vet, du kanske minns att jag gick ut till dig? satt där och kolla på dig,
pussa på dig och sa att jag älskade dig, kanske du minns dom orden?
Minns du?
jag hoppas.

jag vet att du verkligen har det jätte bra, men ibland önskar jag att du saknade mig, att du bara kunde komma till mig igen, så vi kunde vara tillsammans hela tiden, som förr.
fina lilla d, ta mig tillbaka ♥

jag orkar inte leva ett andetag längre utan dig, jag hoppas på att varje morgon att du ska stå kvar i stallet,
så att jag kan krama om dig,

ibland drömmer jag, att när jag kommer ut på morgonen att du står där, i stallet, i din box, jag ler o springer fram till dig och kramar dig hårt, jag kan känna känslan jag får, jag kan känna tryggheten..
jag gråter, jag gråter så mycket.. över att du har kommet tillbaka till mig,
jag gråter för att vi fick en andra chans. . tillsammans.
men jag vet, detta kommer aldrig hända, för varje gång jag vaknar upp blir jag lika besviken,
varje morgon när jag har drömt denna dröm så tappar jag hoppet om livet. .
jag vill att du kommer tillbaka så vi kan vara tillsammans igen, min fina lilla Diva,
min älskade diva, förlåt. ♥

jag vill skriva så mycket till dig, försöka förklara med ord, men du kastar bort allt,
du tror jag inte bryr mig, men varje natt då jag inte kan sova, skickar jag sms, mina tårar rinner, om om igen,
jag behöver dig, det står framför ögonen på dig, att jag behöver dig.
Jag behöver dig hela tiden, inte bara då och då,
inser du inte, att jag mår skit? inser du inte att jag inte vill leva?
jag orkar inte lägga på mitt pokerface, som alla känner, den glada, snälla, lyckliga rebecka.
jag är inte den, jag är motsatsen till allt.. ens inte du märker det... vad är detta för fel?
varför oss, varför nu?

ska vi ge upp och gå skilda vägar, vill du det?

jag kommer få skit för jag skriver detta, du kommer vända ryggen emot igen,
inser du inte vad jag behöver? jag behöver trygghet, din trygghet, din kropp emot min,
jag behöver hela dig hos mig..

jag vill inte att du ska bli arg, jag vill inte att du ska gå din väg ifrån mig,
jag vill inte leva en dag utan dig,
kan du inte bara komma, hålla om mig, pussa lite nätt och säga att allting kommer bli okej,
kan du?
snälla?
jag ber dig?
kom till mig, säg att jag inte behöver ge upp, jag behöver höra det ifrån dig.
jag klarar inte detta utan dig, förlåt.
snälla hjälp mig, du är min pojkvän. . vänd inte ryggen emot, jag behöver dig, nu inte sen, NU!

du vet ingeting om mig längre, för jag inte talar om något för dig längre,
du vet inte hur jag är, för du känner inte mig längre, för att vi inte pratar med varandra längre,
vi delar ingeting längre. men innerst inne älskar jag dig.
du märker det svagt, för jag är svag, svagare än vad du tror..
jag vill inte leva utan dig, du läser bara det du vill läsa.

tro mig, jag försöker kämpa för att överleva.. jag försöker kämpa för att klara detta.

jag skriver om om igen, jag vet inte vad jag ska skriva eller säga.
orden är tomma, lika så mitt hjärta,
jag vill tillbaka till de vi hade, ha tillbaka vår kärlek,
jag orkar inte längre,

jag börjar tappa allt mitt hopp, jag har ingen styrka kvar..
jag vill ge upp och lämna allt kvar på jorden här, jag vill inte leva längre.
jag vill inte ta ett andetag till.

jag vill bort, bort från allt..

jag vet inte hur många rader jag försöker skriva, jag vet inte hur många gånger jag suddar ut allting igen,
för att ingeting ska bli fel,

jag orkar ingeting.. jag orkar inte andas, jag orkar inte le eller skratta.
jag vet inte? när en människa går från mig tappar jag hoppet om att leva, jag tappar allting.
Hela mitt liv är bortblåst,

jag orkar inte att du spelar en roll varje gång vi är iväg, att jag är frisk o kry, när både du och jag vet att jag egentligen vill bara sitta i ett hörn och gråta, bara gråta i din famn,
varför puttar du bort mig nu, nu när jag behöver dig?
ser du aldrig problemet, om du fortsätter får kommer jag inte finnas kvar..

jag behöver någon som drar upp mig ur skiten, någon som finns där, men vem, vem finns där?
ingen, speciellt inte du.
jag vill att du ska inse, jag är inte flickan du blev kär i, jag är inte den människan jag var för 1½år sedan, jag är föändrad, jag har blivet sämre, men jag vet att jag kommer bli bra igen..
kan vi hålla ut, eller måste vi släppa taget om varandra helt?
jag vill inte, för jag vet att jag inte kommer orka det, orka förlora den viktigaste människan i mitt liv.

jag blir rädd varje kväll vi bråkar, vi har bråkat såhär nu i  1månad, eller rättare sagt flera månder, men allting blir värre för varje dag.
ibland vill jag stänga ner allt, exakt allting så vi inte prata med varandra, du sköte ditt och jag sköter mitt.
vi kan inte prata med varandra utan att börja bråka, du vågar inte inse sanningen i allt, du inser inte att vi har problem, problem jag vill lösa. . men vill du?

vad gör jag för fel?
Jag försöker och försöker...

Hur många chanser ska det ta? hur länge ska det ta för oss att inse våra problem?
NÄR SKA DU INSE ATT JAG MÅR SKIT KASST? när ska du inse att du inte hjälper mig,
du hjälper inte mig alls, du slänger skit hela tiden..
jag kan inte vara glad hela tiden, jag kan inte vara lycklig vid din sida,
jag försöker, jag försöker hela tiden..

tro mig, jag försöker. Jag försöker så jäkla mycket!
men jag kan inte vara någonting just nu mot dig. .
knappt din flickvän ? varför?

vad gör vi för fel egentligen?
kastar skit på varandra.. Jag försöker vara en bra flickvän, jag försöker vara den bästa du har haft.

När ska du inse att detta inte kommer funka om vi fortsätter såhär, när ska du inse att vi har problem som vi knappt kan fixa.. jag försöker och försöker.. men jag får aldrig något tillbaka..
om du läser detta nu kommer du både bli jätte arg o sur.. o inte vilja prata?- varför?

för jag säger sanningen, sanningen om alla våra problem?

jag vet inte, jag försöker i alla fall,

ännu en natt med tårar, ännu en sömlös natt, hur länge tror du jag orkar? hur länge tror du att jag ska kunna stå ut med våra problem....

Det har börjat om, mitt liv har börjat igen, jag är tillbaka till ruta ett,
där jag stannade, där jag bara satt, där jag inte kunde le eller skratta, då jag var olycklig.
jag är tillbaka till de liv jag inte vill leva,
jag vill inte leva som innan.

mitt liv som innan vill nog ingen leva, jag vet att jag inte orkar en längre tid,
jag är rädd för att dö, jag är rädd för att leva...
Jag vill inte leva i värld där man är rädd... Jag vill kunna känna som jag kände innan..

jag är tillbaka till ruta ett åter igen, jag vill kunna säga att jag aldrig kommer ge upp, jag kommer kämpa till sista andetaget. .
jag vill kunna kämpa tills jag vet att jag inte har sviket någon.

jag orkar inte, jag orkar inte leva, jag orkar inte se i någons ögon och öppna upp, jag försöker gömma allting i mitt hjärta, men snart orkar jag inte mer.. snart kommer allting komma upp, o jag är rädd att jag kommer göra något dumt då.

jag är rädd för att verka löjlig, jag vet inte vem jag är? vem är jag?

jag saknar att inte ha den trygghet, att fundera över vad som hände mellan oss,
jag vill bara ha allting som förr, jag vill vara liten när man kom överrens med alla personer,
jag vill inte vara den person som bara säger direkt vad den tycker o tänker om exakt allt, utan att man förstår vad som händer...

jag ångrar inte det jag har skrivet, jag ångrar inte det jag har sagt, jag menar det.

Jag vet inte varför, innan var vi så tajta, vi var bästa vänner... men nu? nu är vi bara helt vanliga människor. .
alla mina vänner fattar ingeting, alla säger samma sak - ni är som bästa vänner.. hur kan allting bli såhär?


jag saknar dig, jag saknar att inte kunna ligga i samma säng och bara snacka, berätta allting..
men allt du har sagt till mig har du bara sagt som en jävla lögn..

det är inte många som älskar mig, allt jag behöver är att du ska älska mig, min egna mor,... jag vill att du ska älska mig i alla lägen, ..........

den västa känslan jag har är att jag har fölorat dig, för vi är inte detsamma..
jag vill bara ha dig som min mamma.

Hur skulle du vara mot din egen mamma om du visste att hon inte var lycklig?

jag älskar dig i alla fall. Kommer alltid att älska dig.




jag fäller en tår för saknaden av oss..

jag fäller en tår för jag vet att ingeting kommer bli detsamma...
jag kommer aldrig att glömma det vi hade.

Raderat

Längtar tills snön är borta här ifrån, så vi kan börja rida ute. .
Amalia var så snäll nu, så nu ska jag rida A lite, eftersom Amalia är en dressyr ryttare så skulle jag ta henne i hoppningen.. :) Så bra att jag inte gjorde mig av med allting hihi.
Inom 1månad ska vi i alla fall ha suttit på Ceron, (3åringen) han har varit så duktig den lilla snyggingen.

Sen när A åker vet jag inte, har ju Ceron att hålla på med, men ingeting.. Så amalia skulle kolla runt lite hästar,
som jag kunde ha till tillridning (så som hon har) eller "foder" beror på.
Ändå jag flyttar med så... Fast är ju egentligen hemma på vardagarna ju. Men vi får se:)

sjukt jäkla glad över att amalia kom till stallet hööh

Ska med amalia o adrian till sydslätten och fotta hennes elev som ska rida idag.
Sedan får jag se om min mage blir bättre annars stannar jag kvar där o fottar elin när hon ska hoppträna.


jag har en cam på min dator hhöhö (dock hade jag det innan med) men denna är roligare..
så nu kan jag fotta hela tiden ;) - på mig själv!