Idag gick det helt okej, kommer sakna min kontakt person, men tur så är hon så snäll så jag fick lov att ringa henne när jag vill.. Känns så jäkla skönt!

Jag kommer bli inskickad till ett bättre ställe (där dom är mer kunniga inom min sjukdom), så jag kommer få en tid där, o då börjar jag om på noll, jag ska sitta där o berätta om igen, allting..
Jag hatar det, det tog lite tid innan jag ville berätta för min kontaktperson, dock var hon tjej så det var såå mycket enklare..
Nu kommer det bli en kille.. o jag ska öppna upp mig igen..

Men ja, vi får se hur det går. Men dom kommer kunna hjälpa mig mer och jag är glad över att få hjälp...
jag hoppas att det blir bra..

Men Idag fick jag reda på att min "sjukdom" eller vad man ska säga kan vara ärfligt till mina barn...... ): och hur känns inte det? att oroasig över att mitt barn kanske får samma sjukdom som mig, att jag inte kan ge det ett frisk liv..

jag hatar allt, jag borde fan inte få stanna här..

Vad ska jag börja någonstans?
Vad ska jag börja säga?

Jag har så mycket jag vill skriva som jag inte kan säga, jag har så mycket känslor inom mig som bara vill ut,
jag har så mycket att berätta om oss, om min kärlek till dig, om lyckan vi har.

Vi kanske bråkar, vi kanske skriker dumma saker som vi båda vet att vi inte borde säga, vi kan såra varandra, vi kan förstöra varandra..
Men min kärlek till dig, min kärlek till oss, tillsammans är så stor, den största kärleken jag har,
jag vill fylle hela mitt liv med kärlek till oss, till dig.
Jag kan se hela min framtid med dig, bara du och jag, jag kan se en framtid med lycka, kärlek, sorg, bråk..
jag kan se en vardag med oss, hur vi bråkar, hur vi inte kommer överens, hur vi slår med dörrar,
men det jag kan se mer, är kärleken mellan oss, lyckan, alla dom fina stunderna med oss,
se hur vår kärlek växer..

Ibland saknar jag att vara nykär, ibland saknar jag den känslan, ibland vill jag bara flytta tillbaka tiden då vi var som nykära.
Jag vill ha den stunden om om igen, för den är så fin och underbar.

Nu har det snart gått 2år, 2 år av lycka,sorg, motgångar, framgångar, kärlek, hat.. Bråk.
Men allt ont som har hänt mellan oss, men vi har varit så starka och fixat allting, vi har varit så starka tillsammans och fixat allt, vi har inte gett upp, för vi älskar varandra, mer än något annat på denna jorden,
inget kan bli bättre än oss, för vi älskar varandra, ingen kan skada oss, för vi litar på varandra, vi känner varandra väl..
jag älskar dig så mycket, jag kan inte se ett liv utan dig, jag kan inte förställa min vardag utan att veta att jag har dig vid min sida,..
DU är min trygghet, du är mitt liv, min verklighet.
Jag älskar dig så mycket.

Jag älskar att kunna vakna upp brevid dig, och veta att du är min, ingen annans, bara min.

Jag kan inte se mig med någon annan, jag kan inte se mig att vakna upp med någon annan, jag kan inte se ett liv med någon annan..

Jag älskar dig joha, mer än något annat här på jorden <3
jag älskar dig ,jag älskar dig så mycket.. Jag ser hela min framtid med dig, bara dig.