jag saknar att inte ha den trygghet, att fundera över vad som hände mellan oss,
jag vill bara ha allting som förr, jag vill vara liten när man kom överrens med alla personer,
jag vill inte vara den person som bara säger direkt vad den tycker o tänker om exakt allt, utan att man förstår vad som händer...

jag ångrar inte det jag har skrivet, jag ångrar inte det jag har sagt, jag menar det.

Jag vet inte varför, innan var vi så tajta, vi var bästa vänner... men nu? nu är vi bara helt vanliga människor. .
alla mina vänner fattar ingeting, alla säger samma sak - ni är som bästa vänner.. hur kan allting bli såhär?


jag saknar dig, jag saknar att inte kunna ligga i samma säng och bara snacka, berätta allting..
men allt du har sagt till mig har du bara sagt som en jävla lögn..

det är inte många som älskar mig, allt jag behöver är att du ska älska mig, min egna mor,... jag vill att du ska älska mig i alla lägen, ..........

den västa känslan jag har är att jag har fölorat dig, för vi är inte detsamma..
jag vill bara ha dig som min mamma.

Hur skulle du vara mot din egen mamma om du visste att hon inte var lycklig?

jag älskar dig i alla fall. Kommer alltid att älska dig.




jag fäller en tår för saknaden av oss..

jag fäller en tår för jag vet att ingeting kommer bli detsamma...
jag kommer aldrig att glömma det vi hade.