jag vet inte hur många rader jag försöker skriva, jag vet inte hur många gånger jag suddar ut allting igen,
för att ingeting ska bli fel,

jag orkar ingeting.. jag orkar inte andas, jag orkar inte le eller skratta.
jag vet inte? när en människa går från mig tappar jag hoppet om att leva, jag tappar allting.
Hela mitt liv är bortblåst,

jag orkar inte att du spelar en roll varje gång vi är iväg, att jag är frisk o kry, när både du och jag vet att jag egentligen vill bara sitta i ett hörn och gråta, bara gråta i din famn,
varför puttar du bort mig nu, nu när jag behöver dig?
ser du aldrig problemet, om du fortsätter får kommer jag inte finnas kvar..

jag behöver någon som drar upp mig ur skiten, någon som finns där, men vem, vem finns där?
ingen, speciellt inte du.
jag vill att du ska inse, jag är inte flickan du blev kär i, jag är inte den människan jag var för 1½år sedan, jag är föändrad, jag har blivet sämre, men jag vet att jag kommer bli bra igen..
kan vi hålla ut, eller måste vi släppa taget om varandra helt?
jag vill inte, för jag vet att jag inte kommer orka det, orka förlora den viktigaste människan i mitt liv.

jag blir rädd varje kväll vi bråkar, vi har bråkat såhär nu i  1månad, eller rättare sagt flera månder, men allting blir värre för varje dag.
ibland vill jag stänga ner allt, exakt allting så vi inte prata med varandra, du sköte ditt och jag sköter mitt.
vi kan inte prata med varandra utan att börja bråka, du vågar inte inse sanningen i allt, du inser inte att vi har problem, problem jag vill lösa. . men vill du?