jag vill skriva så mycket till dig, försöka förklara med ord, men du kastar bort allt,
du tror jag inte bryr mig, men varje natt då jag inte kan sova, skickar jag sms, mina tårar rinner, om om igen,
jag behöver dig, det står framför ögonen på dig, att jag behöver dig.
Jag behöver dig hela tiden, inte bara då och då,
inser du inte, att jag mår skit? inser du inte att jag inte vill leva?
jag orkar inte lägga på mitt pokerface, som alla känner, den glada, snälla, lyckliga rebecka.
jag är inte den, jag är motsatsen till allt.. ens inte du märker det... vad är detta för fel?
varför oss, varför nu?

ska vi ge upp och gå skilda vägar, vill du det?

jag kommer få skit för jag skriver detta, du kommer vända ryggen emot igen,
inser du inte vad jag behöver? jag behöver trygghet, din trygghet, din kropp emot min,
jag behöver hela dig hos mig..

jag vill inte att du ska bli arg, jag vill inte att du ska gå din väg ifrån mig,
jag vill inte leva en dag utan dig,
kan du inte bara komma, hålla om mig, pussa lite nätt och säga att allting kommer bli okej,
kan du?
snälla?
jag ber dig?
kom till mig, säg att jag inte behöver ge upp, jag behöver höra det ifrån dig.
jag klarar inte detta utan dig, förlåt.
snälla hjälp mig, du är min pojkvän. . vänd inte ryggen emot, jag behöver dig, nu inte sen, NU!