Jag funderade natten lång, hela natten låg jag och funderade över vad vi/JAG gjorde för fel,
över varför vi ... VI förlorade våran vänskap.. Den som var så stark hela tiden..

Jag vet inte vad jag ska säga, eller skriva.. Jag vet inte hur jag mår utan dig,
jag vill bara krama dig hårt, jag vill bara ha tillbaka min Sanra, hon Sanra jag lärde känna,
hon Sanra som fanns här för mig hela tiden, varje natt, varje morgon, varje minut..
Det har aldrig varit med meningen att såra dig, det har aldrig varit meningen att du ska känna att jag har tvingat dig till saker, det har aldrig varit meningen att du ska känna dig bortglömd, bortblåst..
Jag älskar dig.. min fina starka prinsessa!

Du om någon har funnits här för mig, hela tiden, jag vill säga till dig, att jag finns här, hela tiden, så som du fanns här för mig.. Jag vill säga att jag behöver dig, att du behöver mig med.. Jag vill att du ska veta att jag inte vill detta. .
Jag vill verkligen, men jag vet att det kommer bara bli värre snart, jag vill att du ska må bra..
Jag vill att du ska bli bra, min älskling, min fina lilla Sanra, min fina Sanra.
Du är min vän, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Sanra, tro mig, tro allt jag skriver, alla ord, varje mening.. Jag ångrar detta!
Men igår kom jag fram till lite, varför vår vänskap tar slut, kanske för att vi inte kan ringa varandra mer?
kanske för att vi inte kan bry oss om varandra lika mycket..
Jag kan inte ringa dig varje gång jag ligger i sängen och gråter, o bara vill dö, jag kan inte det...
För jag är rädd att du ska få ett bakslag, jag vill att du blir frisk, läs allt jag skriver, jag vill att du ska bli bra,
om du blir det, blir jag det.. När du blir frisk blir jag det för då kan jag ringa och prata med dig igen,
då kan jag ringa dig, varje gång jag inte orka leva... då kan jag ringa dig, när jag behöver en vän som dig..
Tro mig, jag älskar dig.. Jag älskar dig!!!