¨


jag orkar inte



studenten imorgon

Idag gick det helt okej, kommer sakna min kontakt person, men tur så är hon så snäll så jag fick lov att ringa henne när jag vill.. Känns så jäkla skönt!

Jag kommer bli inskickad till ett bättre ställe (där dom är mer kunniga inom min sjukdom), så jag kommer få en tid där, o då börjar jag om på noll, jag ska sitta där o berätta om igen, allting..
Jag hatar det, det tog lite tid innan jag ville berätta för min kontaktperson, dock var hon tjej så det var såå mycket enklare..
Nu kommer det bli en kille.. o jag ska öppna upp mig igen..

Men ja, vi får se hur det går. Men dom kommer kunna hjälpa mig mer och jag är glad över att få hjälp...
jag hoppas att det blir bra..

Men Idag fick jag reda på att min "sjukdom" eller vad man ska säga kan vara ärfligt till mina barn...... ): och hur känns inte det? att oroasig över att mitt barn kanske får samma sjukdom som mig, att jag inte kan ge det ett frisk liv..

jag hatar allt, jag borde fan inte få stanna här..

Vad ska jag börja någonstans?
Vad ska jag börja säga?

Jag har så mycket jag vill skriva som jag inte kan säga, jag har så mycket känslor inom mig som bara vill ut,
jag har så mycket att berätta om oss, om min kärlek till dig, om lyckan vi har.

Vi kanske bråkar, vi kanske skriker dumma saker som vi båda vet att vi inte borde säga, vi kan såra varandra, vi kan förstöra varandra..
Men min kärlek till dig, min kärlek till oss, tillsammans är så stor, den största kärleken jag har,
jag vill fylle hela mitt liv med kärlek till oss, till dig.
Jag kan se hela min framtid med dig, bara du och jag, jag kan se en framtid med lycka, kärlek, sorg, bråk..
jag kan se en vardag med oss, hur vi bråkar, hur vi inte kommer överens, hur vi slår med dörrar,
men det jag kan se mer, är kärleken mellan oss, lyckan, alla dom fina stunderna med oss,
se hur vår kärlek växer..

Ibland saknar jag att vara nykär, ibland saknar jag den känslan, ibland vill jag bara flytta tillbaka tiden då vi var som nykära.
Jag vill ha den stunden om om igen, för den är så fin och underbar.

Nu har det snart gått 2år, 2 år av lycka,sorg, motgångar, framgångar, kärlek, hat.. Bråk.
Men allt ont som har hänt mellan oss, men vi har varit så starka och fixat allting, vi har varit så starka tillsammans och fixat allt, vi har inte gett upp, för vi älskar varandra, mer än något annat på denna jorden,
inget kan bli bättre än oss, för vi älskar varandra, ingen kan skada oss, för vi litar på varandra, vi känner varandra väl..
jag älskar dig så mycket, jag kan inte se ett liv utan dig, jag kan inte förställa min vardag utan att veta att jag har dig vid min sida,..
DU är min trygghet, du är mitt liv, min verklighet.
Jag älskar dig så mycket.

Jag älskar att kunna vakna upp brevid dig, och veta att du är min, ingen annans, bara min.

Jag kan inte se mig med någon annan, jag kan inte se mig att vakna upp med någon annan, jag kan inte se ett liv med någon annan..

Jag älskar dig joha, mer än något annat här på jorden <3
jag älskar dig ,jag älskar dig så mycket.. Jag ser hela min framtid med dig, bara dig.

Nätterna har blivet dåligare och dåligare.
Förstår inte, har alltid kunnat somna hur lätt som helst,
bara lagt mig ner och somnat.

Nu är jag rädd för att blunda, för när jag öppnar mina ögon är jag rädd att "han" står precis vid mitt ansikte,
jag är rädd att jag ska se "han" klarare för varje dag..
Jag försöker få in i huvudet att jag bara inbillar mig det jag ser, jag räknat till 10,
sen är "han" borta.. men ikke,
jag känner vid min sida hela tiden, speciellt på mitt rum.. Vid hörnet, där står "du".
Jag vill inte ha "dig" i mitt liv..

Jag vet att "du" kommer skada mig, "du" har redan skadat mig psykiskt, jag mår så jävla dåligt.
Jag hatar det.
Jag vill inte att "du" skadar mig fysiskt.. Jag orkar inte.
Jag kommer inte orka.

Jag får ingen klar bild, du är bara lång och svart med vita ögon.
Varför kommer du i mitt liv nu?
varför?

inbillar jag mig?
hur får jag bort dig?

Snälla skada mig inte. ....
Gå inte in i min kropp.. Sluta sluta sluta. .....

Idag sätter jag ner min fot på en plats där jag aldrig har varit,
där det finns okända människor, såna jag aldrig har träffats..... Såna jag inte känner förtroende för..
Men ändå, släpptes alla mina känslor, allt släpptes. .
Jag klarade av att prata, jag klarade av att visa känslor,
jag satt inte på mig en mask, jag klarade av att sitta där.. öppna mitt hjärta, jag klarade av att berätta.
Idag var det första besöket för mig, fler kommer det bli.

Nu får jag se vad som händer med mig..
Men jag verkar sjukare än vad jag trodde, jag mår inte bra.. Jag trodde jag mådde bra?
ja. . Så fel jag hade.. Jag trodde jag klarade mig bra? Men ack nej, jag är sjuk.

Det fanns en liten chans till hallucination på mig, men den var inte så stor. . Fast hon kunde inte säga mer..
Jag satt och läste på lite nu, o läste.. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hallucination 
vissa passar in, men inte så mycket..
Men depression har jag.. Det fanns flera olika som passade in på mig.
Vi får se hur jag är..
Vi ska kolla om jag har ADHD/DAMP. .

Vi får se vart jag slutar.. Vart jag ligger. Jag är inte rädd, jag är glad, glad över att få hjälp.
Glad över att min fina morbror tog hand om detta, o sa åt mig att ta tag i allt.
jag är glad för jag kanske få hjälp.


Mitt sken/människan brevid mig hela tiden blev hon glad över, för han har ju bara varit hos mig i ca 3månader.
Men jag ser han klarare för varje dag..
Han finns där hela tiden, det är inte jag som säger åt att göra duma saker, det är inte jag som fattar beslut.
Det är han,
en svart lång man, helt svart, med vita ögon, det är vad jag ser.
Jag kan få svårt att andas, han får mig att ta fel beslut... För ibland klarar jag inte av att kasta bort honom..
När han kommer in i min kropp, så är han inne, o han går inte ut förrens jag har gjort de han ber mig att jag ska göra, men ibland försvinner han..

han är brevid mig, jag vill att han ska vara snäll,
bara lite.
Han är lång, mörk, vita ögon, han står i ett hörn vid mitt rum,
han tittar, spekulerar när jag sover, han rör mig, jag fryser till,
han kan sitta brevid,
han sitter brevid,
han är vid mig hela tiden..

han får mig att må dåligt, han får mig att fatta alla jävla beslut.
alla jävla korkade beslut.

Jag blev glad över att hon blev glad för han har bara varit vid min sida i nån månad o det var bra.. .

Nu känns allting så himla bra,
jag har äntligen kunnat öppna upp för alla igen, nu kan jag börja prata..

Igår ändrades allt, bara på en dag.. Jag som trodde det skulle ta en evighet.
jag är så glad igen!!!

Igår så berättade jag hela min historia, mitt liv, allt som har hänt,
allt som jag har varit med om, jag berättade alla misstagen, alla mina dumma snesteg.
Allt skit...
Jag berättade hela mitt liv från början. Dagen då allt vändes upp och ner.
Jag var så rädd under tiden att dom skulle tycka illa om mig, att jag inte var välkommen, att dom skulle hata mig,
att dom skulle tycka jag var dum i huvudet, att jag inte passade in mer.. Jag trodde dom skulle kasta ut mig.
Men det gjorde dom inte, alla grät, jag ville gråta, men kunde inte..
Dom tycker verkligen om mig!!!!!!!! Dom tycker om mig ändå jag har varit ett psykfall,
ja dom tycker om mig, jag är glad att jag äntligen har berättat.. För nu behöver jag inte sätta på mig en mask och låssas om mitt liv, att jag lever perfekt.. Så som dom trodde innan..

Jag fick höra hela tiden hur värdefull jag är för dom, för alla.
Dom sa hur glada dom var över att jag och johan träffades, att vi lever tillsammans.
Jag berättade alla motgångar jag o han har, & har haft. Alla problem, som vi har fixat..

Dom tycker om mig sååå mycket, jag var så rädd om dom fick reda på att jag har varit en sådan person innan att dom inte skulle tycka om mig, men det gör dom..
dom kommer aldrig kasta ut mig.. jag är en i familjen!
Jag är så glad..
Jag är jäklar i det glad.

Jag har världens bästa familjer <3

Nu kan jag gråta, skrika, lägga mig ner o gråta.. utan att dom tycker att jag är konstig, för nu vet dom
sanningen, sanningen om allting!
jag behöver inte skämmas.
Jag är glad igen!

Äntligen har jag kunnat öppna mig för mina närmsta, nu kan jag prata om problemen, nu ska jag prata med mamma.
för jag klarar detta nu, för jag är stark!
jag älskar livet!

Det känndes så skönt igår, kändes som allting föll från mina axlar, ja.. Jag är fri, så känns det.
Nu behöver jag inte ljuga mer, nu behöver jag inte låssas.. dom älskar mig för den jag är..
jag är så glad igen.
dom tycker verkligen om MIG! ändå alla misstag och dumheter jag har gjort i mitt liv,
ändå jag inte har samma tro som dom, så älskar dom mig,
ändå jag inte lever så som dom, så älskar dom MIG!
jag är lycklig.

Ja, jag älskar livet.
Nu ska jag leva, jag hoppas att jag har kvar lyckan länge nu!


ja jag är värdefull!

Jag skriver detta brev till dig, till dig min vän.

Förlåt för jag sårade dig, för att jag gav upp våran vänskap, förlåt för att jag inte orkade stå ut med detta.
Jag är inte så, egentligen..Jag vill inte veta vad som tog åt mig, något gjorde så att jag sårade dig.
förlåt min fina vän.

Jag vill bara skriva, skriva ett långt brev till dig.
För jag älskar dig min vän.
i vått och tort, så är det vi.

Orkar du stå ut med mig? Orkar du finnas här för mig?
Tror du att du orkar ge vår fina vänskap en chans till?
Jag vet att vi ska vara vänner, jag vet att jag behöver dig.
Jag behöver dig för att vara lycklig. .
Jag måste vara din vän, din vän för att överleva.

Du och jag.. Så har det varit.
Jag är glad över att ha dig, ha dig så nära mig.

jag ångrar vad jag har sagt och skrivet, jag ångrar att jag inte har orkat stå ut,
men jag kan stå ut, för jag vet att du behöver mig, jag vet att du måste ha dina vänner. .
Jag lovar att du ska bli bra igen, för du är min vän.. du måste vara min vän.
DU är bäst, du är fin, du är så snäll, du är BÄST BÄST BÄST BÄST.
du är min kriga prinsessa, du har styrka av stål.
Jag vet det.
för jag är din vän,

jag är din vän..
Kan du förlåta? Eller?
jag finns här i alla fall, jag gör det.
förlåt.
förlåt.

Jag älskar dig min vän, min fina S.

vår kärlek är stark, vi klarar allt.

Jag längtar, jag längtar efter att livet ska börja igen, du jag, du jag o kärleken.
vi, vi tillsammans.
I snart 2år har jag varit med dig, dig min kärlek.
i både motgångar och framgångar.

i hopp om att klara oss, hopp om att klara kärleken,
hopp om att leva tillsammans.
hopp om ett lycklig liv.

Jag älskar dig min fina lilla prins, du är allt, allt jag någonsin har önskat.
Jag kan hata dig, jag kan älska dig.. Min kärlek är överfölld av ord, känslor, lycka, tårar.
jag är blandad i allt.

Idag är jag glad, nu har jag öppnat mig, helt för dig..
Nu vet du om allt, nu vet du hur jag är.. Nu vet du att jag inte är frisk..
Nu vet du , att jag vill dö, sluta leva, sluta skratta.. Sluta älska.
Men du får mig att inse, inse att jag är värd ett liv, ett liv med lycka, kärlek och stolthet.
Ja, du vet exakt allt nu.

Nu behöver jag inte sätta på mig min mask mer, nu kan jag gråta, nu kan jag säga nej,
nu behöver jag inte låssas vara glad längre, nu vet du.. Nu vet du sanningen om mitt liv..

Jag är glad, glad över att du orkar finnas här för mig, orkar hålla om mig, min fina johan.
min älskade lilla prins.

Nu är allt rensat mellan oss, det är vi två tillsammans.
jag behöver dig, dig för att överleva.
Mitt hjärta, min trygghet, min lycka. min kärlek.

jag håller på att tappet greppet om livet, jag tappar det helt..
Hjälp mig upp någon gång.

Jag orkar inte andas, jag vill leva, leva igen.

---

Jag var nära på att göra mitt livs misstag åter igen,
åter igen höll jag på att snubbla över kanten,
det fanns så många saker som sa nej nej nej nej. . Men jag ville pröva,
se om det funka.
Nej nej nej nej.. Jag är glad att jag drog mig ur, glad över att jag drog, drog iväg.
Jag ville inte göra mitt liv totalt värdelöst, det kan bara bli värre.

Jag är fortfarande orolig över att jag kanske snubblar över nått igen, o vill pröva,
jag vill pröva alla misstagen om om igen.

Jag älskar dig, jag älskar dig mer än mitt liv.
Bara när vi är vänner..
jag vill att våra stunder ska vara så mycket bättre.. Bättre, med kärlek och trygghet.
Jag vill inte leva utan dig, du är mitt allt.
Jag är glad, glad över att vara din. Min fina pojkvän, som snart blir sambo.

Jag blir sjuk över detta.. Kan inte tro att det är sant, det är så underbart.
Så fint, jag tror vi klarar detta.
Bara vi vill.
Jag tror på oss.
på vår kärlek.

jag skulle precis, ta o skriva, skriva att brev, ett brev till kärleken,
ett brev som skulle skrivas, jag skulle skriva ett hejdå till kärleken..

Jag vet inte, jag vet fortfarande inte vad jag vill. .
Jag vill ge allt en chans, ett hopp..
Jag hoppas att det fixar sig, att du o jag kan betyda något för varandra igen..

Jag ville skriva hejdå till dig, till oss, till vår kärlek...
Jag sitter fortfarande och funderar, funderar på om det är värd att kämpa för?
För du verkar inte förstå, förstår att jag älskar dig!!

Vi saknar nått, nått som vi inte har mer.. Men vad? Vad saknar vi!?
Jag ställer denna fråga om om om igen, men jag får inget svar, jag kommer inte på något alls.
För jag förstår inte, varför vi har tappat allt?

Du säger att du inte har tappat något alls, alltså är det jag... Jag som har tappat nått..
Jag försöker komma på vad? Men jag vet inte.. Jag vet inte alls.

Jag orkar inte må såhär längre, inte alls. .
Jag är så nära på att säga hejdå, hejdå till oss, till vår kärlek..
Men jag vet inte om jag gör ännu ett misstag att lämna dig? lämna oss, vår kärlek..
Jag vill verkligen försöka fixa det, men det går ju inte.. Det är inte bättre precis?
du kanske tycker det, men inte jag...

Jag bara går och hoppas på att vi ska fixa allt tillsammans igen... du och jag..

Jag förstår inte hur jag kunde göra sådant misstag?
Mitt barn, mitt liv, min framtid var du, du var min fina lilla bebis som jag älskade.
Min fina Diva, om jag förstod varför jag gav upp?

Jag förstår inte vad som hände, vad det var för människa i mig? Som fick mig att sälja dig,
sälja mitt liv, mitt liv, min själ..
Jag kunde inte gråta när jag släppte dig i hagen, jag kunde bara le. . Varför? VARFÖR GRÄT JAG INTE?
varför hade jag ett leende på läpparna?
vad var det för människa i mig? vem tog bort "mig" o hoppade in i min kropp?

Jag är så jävla rädd för att leva utan dig, jag är så jävla rädd..

Jag kommer inte kunna se dig i ögonen igen, för mina tårar kommer falla,
jag kommer inte kunna stå vid din sida för då kommer jag svimma,
jag kommer inte kunna säga att jag älskar dig, för då kommer jag krossta mitt hjärta ännu en gång.
Älskade finaste hästen, jag älskar dig!

Förlåt. Förlåt. Jag gjorde ett misstag, jag lät den människa som var i mig, ta bort dig från mitt liv,
jag lät den människan göra mitt livs misstag. Om jag får en chans till,
en chans att få tillbaka dig, då hade jag tagit den..

Jag fick chansen att älska en häst, att hitta livet igen, jag fick chansen att få känna på äkta kärlek för första gången,
jag fick chansen att känna en trygghet som ingen annnan har känt. Min älskade häst.
Tror du på ett liv efter döden? Tror du på ett liv med mig?
Om du tror det, så går jag vidare nu, kan du möta mig? Jag kan vänta på dig,
du kan ta din tid här på jorden,... Men jag ger upp i alla fall.
Jag klarar inte av dagarna utan dig, jag klarar inte gå upp för jag vet att jag inte har något att leva för.


VARFÖR GJORDE DENNA MÄNNISKAN SÅ JAG GJORDE MITT LIV TOTALT VÄRDELÖS? VAD FAN VAD DET FÖR MÄNNISKA I MIG.. den mäniskan är den jag kan döda!
Döda så jävla mycket, den jävla människan får inte komma in i min kropp igen, för jag vet att det var inte jag som var gjorde detta. . Det kan inte vara jag..
Jag som lämnade min häst, jag som gav upp.

Minns inte hur jag var som person? JAG GAV JU ALDRIG UPP. Det fanns många gånger jag ville lägga mig ner o dö, bara ville gråta. . För vi två kom inte överrens, men jag visste, "detta är en dålig dag, imorron gör vi detta bättre" ..
Jag gav aldrig upp, så vad var det för människa som fick mig att ge upp?Alla som känner mig, vet ju att jag aldrig är en människa som ger upp....

Mitt finaste hjärta, tro mig... Jag älskar dig, min sorg kommer aldrig kunna sjunka..
älskling...du kommer förbli mitt liv..

Säg till när du är redo, då är jag redo, redo att lämna jorden, leva med dig, vi två för alltid.

jag vill inte att vår vänskap är över, ):
jag vill inte det... Jag vill bara att allting ska vara som förr!!
DET ÄR ALLT JAG BEGÄR!!! DET ÄR ALLT!
piss off alltså. fucking äckliga liv.

äckligaste som finnas, hatar livet hatar livet hatar livet hatar livet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag funderade natten lång, hela natten låg jag och funderade över vad vi/JAG gjorde för fel,
över varför vi ... VI förlorade våran vänskap.. Den som var så stark hela tiden..

Jag vet inte vad jag ska säga, eller skriva.. Jag vet inte hur jag mår utan dig,
jag vill bara krama dig hårt, jag vill bara ha tillbaka min Sanra, hon Sanra jag lärde känna,
hon Sanra som fanns här för mig hela tiden, varje natt, varje morgon, varje minut..
Det har aldrig varit med meningen att såra dig, det har aldrig varit meningen att du ska känna att jag har tvingat dig till saker, det har aldrig varit meningen att du ska känna dig bortglömd, bortblåst..
Jag älskar dig.. min fina starka prinsessa!

Du om någon har funnits här för mig, hela tiden, jag vill säga till dig, att jag finns här, hela tiden, så som du fanns här för mig.. Jag vill säga att jag behöver dig, att du behöver mig med.. Jag vill att du ska veta att jag inte vill detta. .
Jag vill verkligen, men jag vet att det kommer bara bli värre snart, jag vill att du ska må bra..
Jag vill att du ska bli bra, min älskling, min fina lilla Sanra, min fina Sanra.
Du är min vän, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Sanra, tro mig, tro allt jag skriver, alla ord, varje mening.. Jag ångrar detta!
Men igår kom jag fram till lite, varför vår vänskap tar slut, kanske för att vi inte kan ringa varandra mer?
kanske för att vi inte kan bry oss om varandra lika mycket..
Jag kan inte ringa dig varje gång jag ligger i sängen och gråter, o bara vill dö, jag kan inte det...
För jag är rädd att du ska få ett bakslag, jag vill att du blir frisk, läs allt jag skriver, jag vill att du ska bli bra,
om du blir det, blir jag det.. När du blir frisk blir jag det för då kan jag ringa och prata med dig igen,
då kan jag ringa dig, varje gång jag inte orka leva... då kan jag ringa dig, när jag behöver en vän som dig..
Tro mig, jag älskar dig.. Jag älskar dig!!!